långsamt, långsamt sjunker det in. som vågorna i stora hult ungefär. by the way, kolla in lilla ro om ni har vägarna förbi vejbystrand. eller babystrand som melles argentinska pojkvän trodde att det hette. livet känns alltid bättre efter lite (mycket) god mat. en skål finfin soppa och lite nybakad fuccacia senare så känns livet mycket ljusare och godare. vem sjutton är jag att gnälla med hela (halva) världen framför mina fötter?

just nu hänger varenda led på mig löst.. när det blir mörkt klockan fem och kallt,kallt regn faller ner på mig så känner jag vilket helvete det här klimatet är för min reumatiska, gamla, unga kropp. BAH! resfebern värmer mig lite. ska lyssna på p3 live, skriva listor, planera och packa. whie. och mamma kommer snart hem med soppa från bokcafét. det är det som är tjusningen med svensk vinter. att kura ihop sig i en varm filt och dricka varm choklad, äta soppa med nybakat bröd. köpa varma koftor och ta fram vinterjackan. vantar och pälsmössor. för mig började vintern officiellt 1 november. petter och jag drar den 18.

hm, 18 dagars vinter låter som en deal.

det är roligt att göra olika saker. att jobba med olika saker. med krogen. med fotograferingen. med stora blå. jag gillar omväxling helt enkelt. och det är rätt najs när omväxlingen blir att få jobba i sängen. rätt najs!

fan va jag drömde om vÃ¥gor inatt. 2 meter vid morgonbryggan. det var najs. att det är en omöjlighet när det blÃ¥ser ostligt spelade ingen roll. det var cleant som fan. det är platt idag…

det här var jag och petter igår