im sitting here at a beach on bali. a beach made of millions of black, ball shaped, stones in various sizes. they work as free reflexology. im hurt. i got a big scratch on my shoulder and i cant surf for a few days. instead i enjoy spicy indo food and i watch great waves roll for a couple of hundred meters. then they smash into the black stones. i think. i think about alot of things. i think about south africa. i think about the great journey we had back there.

after road tripping the wildcoast visiting amazing remote places we got back to jbay. we threw a crazy party and early the day after me and linn, with the help of philo took the two small kia picantos and went to the airport in port elisabeth to meet up with the rest of the family. we were going to continue our south african journey together.

for as long as i remember my dad have had a dream about a trip to africa. to go on a real safari with the whole family. to see the big five. to visit all the great wineries in south africa whose wines he loves. now both me and my brother got girlfriends. and the way my parents see it they make the family more whole then ever.

this year mum and dad got the opportunity to make the trip real. they invited us all to come along on the big dream. we were going to travel around south africa. we were going to visit all the famous wineries mum and dad are working with. we were going to go on that great safari.

but never could we imagine that this journey could be as great as it turned out to be. it was greater than all the dreams. it was not something on a movie. we where there. we where doing it. we were living it. it was now. it was it. we were it. it was brilliant.

i will never forget the happiness i saw in dad.

jag har bara hört snacket om hur underbart det är resa jorden runt, hur mycket sweet folk man får träffa, hur mycket man växer som människa och hur grymma vågor man får surfa. ingen har nånsin berättat hur jävla hjärtskärande det är att säga hejdå till dem man älskar.

jag kanske kunde räknat ut det själv, men jag har inte tänkt så långt. jag tänkte bara till den där delen om extremister på siargao-öarna och sen stängde jag av nojjandet.

men jag berättar det för er nu. det suger att lämna sin mamma!

inatt var jag ledsen som en ettåring som blir lämnad på dagis första gången. hur fasen ska jag klara mig utan min älskade, fantastiska mamma? det slutade med att jag fick sova bredvid henne. yes, jag är 19 år. men jag tror jag kommer gråta efter mamma hela livet. jag är en riktig mammagris.

 

min morbror förser alla barnen i familjen med en dos av australien när han kommer hem en sväng, alla har vi fått koalor av honom. nu är det lilla lines tur! vegimite, ett sorts jästpålägg, är något jag fick i mig i lite för stor dos och det smakade typ som gammalt vin. roger säger att det tog honom ungefär 3 år att lära sig äta det! så jag får väl fortsätta försöka.. ska vara väldigt bra för vegetarianer!

nu sitter jag inne på etihads hemsida och försöker beställa ett veggie meal.. allt deras kött är iallafall halalkött!

när vi flyttade till gården skaffade vi marlan. marlan är helt lost. marlan heter marlan för att jag o simon kallade henne för det tills hon började svara på det. egentligen är det vår datanördpolare marlan som heter marlan, men vi tycker det var ett fräckt namn o nu heter även vår katt det. hon är världens kaxigaste katt. hennes revir sträcker sig säkert ut på pirens spets i torekov till ända till ica i västra karup. hon sätter alla andra djur på plats, katter förbigående hundar tillochmed hästarna har hennes respekt. sen lämnar hon sina undersåtar utomhus och vandrar in i huset där hon lever loppan. lagom lugn eller. hon har en massa konstiga saker för sig, det senaste att dricka blomvatten. slutar med att alla blomorna ligger utspridda på middagsbordet och marlan trycker sitt lilla katthuvud djupt ner i vasen för att ta en slurk. hon brukar klättra högt upp i träden tills hon inte vågar komma ner, ofta för att jävlas med hundarna som står nedanför. en gång var både hilda, dogge och nellie (mormors och våra två hundar) ute i trädgården och chillade. då vandrade marlan ner o lade sig bekvämt i mitten av trädgården. först när hon hade hundarna på vars en sida om sig som i en ring gjorde hon sig sedd. precis innan de nådde henne hoppade hon upp i luften, sprang bort och satte sig inne i häcken, dit in hon såklart visste att hundarna inte vågade gå. genialisk är hon.

idag blev marlan jagad av hilda, vår hund. sen finner hon sig inte i det och blir förbannad. så då börjar hon jaga hilda istället tills hilda springer iväg, då hoppar marlan nöjt upp på kungastolen till vedhög och retar hilda för att ihon inte kan komma upp.

suttit på rummet hela dagen. chillat rundor på nätet och jobbat med lite bilder. har nu spenderat en timme i måndagsverkligheten.

hämtade svea hos sin polare. de lekte med ballonger. det fanns typ tjugo ballonger. det fanns två röda balonger. båda ungarna bestämde sig för att de ville ha båda de röda ballongerna. de ville inte ha vars en röd o vars en blå. båda två ville ha båda de röda.

två femåringar i ett nötskal

morsan är kock. rätt najs när hon slänger ihop gott käk på 10 minuter. riktigt goda grejjer. utan att behöva anstränga sig. lite av det, lite av det. inga mått eller nåt. plötsligt står maten på bordet. två rätter. gott! frågade vad hon hade gjort idag. ingenting. så jäkla jobbigt.. bara varit i stallet hela dagen. inte fått gjort nått vettigt. ingenting för henne är bland annat att sköta om fyra till sex hästar. dressyrträna samtliga. avla fram diplomsto. tävla. idag lade hon en hel dag på det där. utan att ha gjort nånting. och då hade hon ändå flyttat en femhundra kilos storbal. själv.

brorsan har mycket i skolan. men han är sjukt duktig. praktiserat hos nån grym arkitekt i göteborg och i princip fått jobb där. nu ska han göra karriär och bli familjens stolthet. lätt att han kommer det. men skolan är jobbig och farsan försökte peppa honom.

han drog en story om en snubbe som besteg mount everest på den tiden vi var kidz. när man kommer till toppen har man inte lång tid på sig innan man måste klättra ner igen. för man måste ner en bit innan det blir mörkt. i mörkret blir det snorkallt och sjukt stormigt. den här killen stannade lite för länge. de andra hade haft sina 5 minuter på toppen och när han en kvart senare gick efter dem var det redan för sent. skymingen kom och han fastnade i en storm. fick vänta ytterliggare. när han började klättra igen ramla han ner i en isklyfta. slog fast sig med en yxa. fick grepp med skorna. kollade ner. åttahundra meter isvägg. två meter brett. där hängde han. det blev kolsvart på två minuter. han drog loss ena yxan. slog in den två decimeter längre ner. drog loss den andra och gjorde samma sak. 800 meter. mitt i natten. från toppen av världens högsta berg. helt själv. hela vägen ner. det gäller fan att kunna se långt.

svea kollade på farsan. pappa ditt ena öga är lite blått. och ditt andra. det är jätteblått!

haha klockrent! farsan ger sin inte i första taget. blåtiran är från konditationsträning för gubbar. konditionsträning kombinerat med ultimate fighting där 130centimersklubbor är ett tillåtet vapen. innebandy kallar de det.

han drog en liknelse till sveas “line”. det var en afrikan som back in the days var och jobbade i torekov. 60-talet. pÃ¥ den tiden dÃ¥ man knappt hade sett en mörkhyad människa här. afrikanen jobbade ett Ã¥r sen stack han. och vad tyckte han om sverige. well. the green winter was kind of okey. but the white one.. the white one was horrible. haha

en härlig timme. nu har min kock till mamma även slängt ihop den tredje rätten. kringlor. så ska nog spendera en härlig timme till med familjen!