sitting on a thai island with a chang beer in my hand again. koh tao. i like this island! it really surpriced me, i thaught the it would be totally spoiled and touristic but the vibe is awesome!

tomorow i will breathe under water for the first time in my life. i have attended a padi open water certificate. wow its gonna be fun. i love the ocean. ever since ive been a small kid i have sailed and competed in it all around skåne, knowing the benefits of the currents i actually won over my friends who now compete in the olympics, haha! and when i was even smaller than that i got to drive our motorboat. dad showed me all the good knots and how to orientate between the islands and all the hidden reefs back home. long story short i totally love the ocean and ive wanted to try diving for a loooong time.

apparently people get dive with sharks in the waters around here.

IM SO EXCITEEEED!

But I’m happy here, laying in the shade on one of the most beautiful beaches I ever been to. The water is amazing, the waves are good and here’s tons of cool shells. Jess has lent me her precious iPod with the best music I ever heard and I’m looking at the few photos I got with me from home.. I orded 50 photos I thought, but something went wrong and I only got four. Two of my sweet, sweet nieces and two of Isabel and some friends. But soon I’m gonna be able to see all my family and all my friends face to face. Wihihiehoo! Look at the last picture, that’s me and Petter paddling out to the line up. I love it! And this amazing water and waves is something I really wish I could bring me home to you guys.

And oh I almost forgot! Look at the beautiful drawing Jess made to me and Petter with a text from “To build a home” with the Cinematic Orchestra! Wonderful.

Det har ar livet jag alltid dromt om. Om man bortser fran faktumet att jag ar skadad och inte kan surfa.. Kanns ratt tradigt nar det rullar in perfekta vagor nastan hela tiden, dag ut och dag in. Sen ar det regnsasong och fukten tornar upp sig som en tjock vagg hela tiden. Det ar nastan bara precis efter regnet som man kan andas helt fritt for ett litet tag. Odlorna, fukten, ett djur som lever i vart tak och dem sma, sma benranglena till katter ger mig ackelkanslor och sjukt det an later sa kan jag inte lata bli att langta hem till kylig frisk luft, kallt rum med varmt duntacke, riktiga toaletter och mjuka fina, friska katter och hundra. Och saklart min alskade familj, potatismos, veggebullar, brunsas och lingonsylt.

Ursakta om jag later bitter, det ar bara det att det ar sa jakla frustrerande att ha sar i denna nastintill olidliga varmen och skiten. Jag letar efter en svart linje pa mina ben som skulle betyda blodforgiftning. Hittar en blodadra som ser lite, lite morkare ut an dem andra. “Eller hur Petter, eller hur?!” Ritar med blackpanna far att se in den sprider sig, men nejda. Nu ar det dagen efter Hypokondrikeranfallet med stort H och linjen har inte rort sig ett skit.

Som tur ar finns det lite annat att gora an att surfa. Ligga i hangmattan under palmerna och kolla pa grymma surfare och med musik i oronen leka att man filmar en surffilm och samtidigt gissa vart kokosnotter ovanfor huvudet skulle hamna om dem foll ner.
Snacka med alla trevliga manniskor som ocksa bor har. Till exempel Julie och Tom, ett par fran Nya Zeeland som ar jattegulliga och lanar ut bocker till mig. Dee ar en frukterian som bjuder pa massa spannande frukter. Bland annat den stora taggiga bollen som luktar ratt illa nar man oppnar den och som bestar av massa karnor (tank er avokadokarnor) med som han kallar det “icecream” pa som man ska suga av och som smakar ungefar som en blandning av lok och nagon dessert. Yummy! Sen har vi Laurence, en engelskfodd kille som nar han forstod att vi var svenska borjade snacka nastintill perfekt norrlandska, mycket spannande. Ricki, en italiensk smyckesdesigner som verkar i London. Och sen har vi Bastian, en tysk kille som vi traffade i Sydafrika som nu har kommit till oss i var lilla miniby. Skitkul! Visade sig att han kande en annan kille som ocksa bor har. Dem hade traffats i Hermanus, SA. Varlden ar sa liten!

Sen har jag kollat en hel del pa film ocksa. En av dem basta jag satt hittils under mitt maraton dem senaste dagarna ar Sharkwater. En riktigt bra dokumantarfilm som fick mig att ta tillbaka allt ont jag nagonsin sagt om hajar. Kan ju ocksa bero pa att jag befinner mig pa langt och sakert avstand fran vithajarna i Sydafrika nu.. Men bade jag och Petter blev sugna pa att aka till Galapagosoarna eller Costa Rica och slass mot olagliga fiskare som drar upp halva havet nar dem fiskar med sina longlines.
Hemskaste filmen hittills ar Once we were warriors. Jag grat nagra kubikmeter tarar och glomde bort smartan i foten. Den fick mig verkligen att komma ihag hur fruktansvart underbart jag har det och hur lyckligt lottad jag ar som kan leva det livet jag gor. Sa jag ska sluta gnalla nu och koncentrera mig pa att bara njuta. Brunsas och paror kommer jag fa tids nog i alla fall!

hey! they  got free internet here at  suvunburrnunur-what’s-the-name airport so I tought I was just gonna tell you guys that we’re alive and well. Can’t wait to  see what bali is like.. So many people all saying diffrent things! I’m hoping for aloot of waaaves, sweet sun and cheap food!

We have met so much awesome people. And so much awesome people have met us! We are in a world of people! In the land of crazyiness! BEEAUTIFUL PEEEOPLE!!

Here we are!

www.sunshinestories.com

Facebook
Petter Toremalm, Sweden
Linn Lundgren, Sweden

Email

pettertoremalm@hotmail.com

lilusunbeam@gmail.com

foto: isabel boltenstern

Vi skulle flyga till Sydafrika.

PÃ¥ andra sidan jorden.

Trodde vi ja.

Nu tog det stopp.