Thailand, Thoughts, Travels

där bryggan slutar


en av bild från den stora resan. en av 18883.

thailand. thewas hem.

vi kom dit direkt från kapstaden. från att ha bott i villa i camps bay med hela den ena sidan av familjen. från den mest naturrika staden i världen. från friska vindar och från att ha andats tunn luft på taffelbergets topp. till en stad som aldrig sover. till en värmebölja jag förklarat för linn skulle vara som en vägg. men som jag glömt bort verkligen skulle vara en vägg.

vi lämnade ett sydafrika vi levt i, i nästan tre månader. för ett nytt land. i en ny världsdel. för att klara kulturkorcken hade vi, drickandes bokkenhoutskloof i franshoek, bokat första nätterna i bangkok på ett relativt dyrt och fint hotell.

enligt bilderna på internet.

vi blev träffade av den värsta värmebomben nånsin. bangkoks varmaste helg på åratal. enligt thaialändarna själva. outhärdligt.

vi hamnade i en taxi vars chafför inte kunde den enklaste engelska ordet. bemötta thaiarrogans på hög nivå i hotelldisken. som förvrigt vätte ut i en sån där smutsig bakgata full med horhus man läst om i böckerna om harry hole. som man inbillat sig egentligen inte finns. rummet hade en dubbelsäng. full av hår. vilka kom från säkert ett dussin olika människor. antagligen som går att datera månader tillbaka. damm överallt. och en ac som inte fungerade. som inte gick att stänga av. och som skramlade något fruktansvärt.

vi var vilse. vi virrade rundor i bangkok i en vecka. bodde på sunkiga hotell med fulla med ännu mer könshår och kryp.

utan att vi hade pratat med varandra på månader sprang vi på två vänner på en av bangkoks miljoner gator, johanna och tammy. undertiden vi blev räddade från vår mardröm, kramandes våra numera halvasiatiska vänner såg jag över axeln thewa vandra förbi. våran bortrövade thailändare! som lämnat sina polare på en surfstrand i australien för att visa oss thailand som en thai.

utan att vi visste om vad som hände.

så hamnade vi två dagar senare på bryggan.

bryggan på bilden.

vars känsla det är jag beskrivit.

och jäklar fan va skön den är.

det paradisgröna vattnet som berättat för linn om. där är där vi fann det. och det är där vi plummsade i bland de miljoner små färgglada fiskarna.

där där bryggan slutar.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *