sharkwater

Det har ar livet jag alltid dromt om. Om man bortser fran faktumet att jag ar skadad och inte kan surfa.. Kanns ratt tradigt nar det rullar in perfekta vagor nastan hela tiden, dag ut och dag in. Sen ar det regnsasong och fukten tornar upp sig som en tjock vagg hela tiden. Det ar nastan bara precis efter regnet som man kan andas helt fritt for ett litet tag. Odlorna, fukten, ett djur som lever i vart tak och dem sma, sma benranglena till katter ger mig ackelkanslor och sjukt det an later sa kan jag inte lata bli att langta hem till kylig frisk luft, kallt rum med varmt duntacke, riktiga toaletter och mjuka fina, friska katter och hundra. Och saklart min alskade familj, potatismos, veggebullar, brunsas och lingonsylt.

Ursakta om jag later bitter, det ar bara det att det ar sa jakla frustrerande att ha sar i denna nastintill olidliga varmen och skiten. Jag letar efter en svart linje pa mina ben som skulle betyda blodforgiftning. Hittar en blodadra som ser lite, lite morkare ut an dem andra. “Eller hur Petter, eller hur?!” Ritar med blackpanna far att se in den sprider sig, men nejda. Nu ar det dagen efter Hypokondrikeranfallet med stort H och linjen har inte rort sig ett skit.

Som tur ar finns det lite annat att gora an att surfa. Ligga i hangmattan under palmerna och kolla pa grymma surfare och med musik i oronen leka att man filmar en surffilm och samtidigt gissa vart kokosnotter ovanfor huvudet skulle hamna om dem foll ner.
Snacka med alla trevliga manniskor som ocksa bor har. Till exempel Julie och Tom, ett par fran Nya Zeeland som ar jattegulliga och lanar ut bocker till mig. Dee ar en frukterian som bjuder pa massa spannande frukter. Bland annat den stora taggiga bollen som luktar ratt illa nar man oppnar den och som bestar av massa karnor (tank er avokadokarnor) med som han kallar det “icecream” pa som man ska suga av och som smakar ungefar som en blandning av lok och nagon dessert. Yummy! Sen har vi Laurence, en engelskfodd kille som nar han forstod att vi var svenska borjade snacka nastintill perfekt norrlandska, mycket spannande. Ricki, en italiensk smyckesdesigner som verkar i London. Och sen har vi Bastian, en tysk kille som vi traffade i Sydafrika som nu har kommit till oss i var lilla miniby. Skitkul! Visade sig att han kande en annan kille som ocksa bor har. Dem hade traffats i Hermanus, SA. Varlden ar sa liten!

Sen har jag kollat en hel del pa film ocksa. En av dem basta jag satt hittils under mitt maraton dem senaste dagarna ar Sharkwater. En riktigt bra dokumantarfilm som fick mig att ta tillbaka allt ont jag nagonsin sagt om hajar. Kan ju ocksa bero pa att jag befinner mig pa langt och sakert avstand fran vithajarna i Sydafrika nu.. Men bade jag och Petter blev sugna pa att aka till Galapagosoarna eller Costa Rica och slass mot olagliga fiskare som drar upp halva havet nar dem fiskar med sina longlines.
Hemskaste filmen hittills ar Once we were warriors. Jag grat nagra kubikmeter tarar och glomde bort smartan i foten. Den fick mig verkligen att komma ihag hur fruktansvart underbart jag har det och hur lyckligt lottad jag ar som kan leva det livet jag gor. Sa jag ska sluta gnalla nu och koncentrera mig pa att bara njuta. Brunsas och paror kommer jag fa tids nog i alla fall!