uluwatu

det finns inte många semesterstränder som är lika häftiga som katalogbilderna. men det finns en som är häftigare, det kan idus också skriva under på. uluwatu. hör du? bara genom att ljuda kombinationen av bokstäver så blir man sjukt nyfiken på vad som finns där bakom dem. eller hur? och det är något fint, det vet man redan innan. och det är min absoluta favoritplats på hela jorden, bortsett från de många ”hemmavie” på bjäre.  jag har haft min sjukaste meditationsupplevelse här, det var förra året och jag skrev lite om det då också. bilderna från förra året representerar stället bättre,se här och här om du vill!

men.

i år har jag även SURFAT det!

uluwatu.

och.

och, WOW.

det häftigaste brytet i hela världen. det måste ju vara det. jag har svårt att se något annat jordiskt spot slå känslan. bo uppe på berget och klättra ner längs den långa slingrande labyrint-trappan varje morgon för att sedan beroende på tidvattnet vada eller simma ut genom grottan, för att paddla ut över revet, revet som man sett som en akvarell målning av nirvana eller något annat sjukligt magiskt från ovan.

paddla ut under vitvatten och över dyningar som bildar en av världens finaste vänstrar. en våg med sex olika peakar som peelar i evigheters evigheter och tydligen kan koppla ihop för kilometerlånga åk nån gång vart tionde år. sätta sig på brädan utanför klipporna som formar något som måste vara världens ände. på utsidan. vara rädd, njuta, le, skratta och fånga livsviktiga vågor.

för er som surfat det så vet ni att charmen i att paddla in för att käka frulle också bidrar en hel del till magiken. sikta på fel hus och du driver några runt hörnet och har nån kilometer med klippvägg till nästa strand. som också är helt magiskt fin och värd en hel a-fyra den också. det är nog inte bara uluwatu jag är kär i, jag håller nog på att bli kär i hela bali. eller kanske är det hela indonesien, har 17.505 öar kvar att besöka.

MMMHH.