Lyssnar på The tallest man on earth och saknar Fuerte. Hans gamla låtar är på pricken hur mitt liv var då och hans nya låtar är tonerna till idag. I dag är en dag av vulkanmoln och en svunnen sol, färgglada pärlor, tusen fotografier och drömmar om hur allt var och hur allt kommer bli.
Det är så rackarns skönt att vara hemma. Efter att ha levt på avskilda platser långt borta i världen i fem månader känns det overkligt att vara tillbaka. Jag känner mig som en sjuåring på julafton. Totalt uppspelt på att göra saker, surfa, dra läskiga backar med longboarden, jobbet o livet på krogen, liva i
Det är verkligen vår nu. Solen väcker alla resminnen till liv och jag går runt och bara ler. och då har jag ändå jobbat heela dan! men det är kanske inte så konstigt eftersom mitt nya jobb är att ta hand om ett år och två månader gamla flickebarnet Hedda. Hon är helt makalöst fantastisk.
i går impulschillade vi med några vänner som vi nästan saknat till döds i fem månader. petter fick åka med sin älskade bräda ner för livsfarliga backar medans jag, oliver och pontus körde slalom mellan pinnarna. sen drog vi hem till alex och hade världens fest (läs: jag hade världens fest, ja petter med tror
These siblings are almost as amazing as my own. Big thanks to Jess who played “Mango tree” to me on the beach on Bali. With the sweet tunes of Angus and Julia my snotty, beating head is floating away to warm sand, soft water, awesome waves and some of the most fantastic people I have
We are home and safe now! And actually have been that for three days now, just so many people to see and so much to EAT that we don’t have the time to update the blog. We managed to bring all our stuff. Two hand luggage each and a bit over the alowed 20 k:s
