efter en lång, lång bilresa till port alfred och en natts campande på det sjukaste backpacker hostlet hittills så är vi tillbaka i jbay! känns som att komma hem till familjen.. och under de två veckornas roadtrip så saknade jag människorna på ubuntu nästan lika mycket som min riktiga familj.. och med deras trådlösa internet
they call themselves bongi and madmike. their stories can be quite long and hard to tell. but oh so fun. or you can just recognize them as great fun. because thats the little precise thing that they end up being. among with the rest of the ubuntu crew. layers of layers of awesomenss. as dirkie
vi ar mitte ute i ingenstans. jag har hittat en gammal burk att skriva lite pa. det har varit manga timmar i bilen. det har varit berg och hikes. vattenfall och pappegojor som inte finns, typ. det ar paradiset. vi kopte ett talt. bor i djungeln vid havet. med utomhusduschar och apor som hanger i traden.
det här är ödet. vi har hittat ett bushcamp i ett av de häftigaste naturresarvaten på eastern cape. det innehar the big five och massvis med störthäftiga djur. campet har endast tre tält och ligger helt off från allt. det är jag, linn, simon, cajsa, mamma, pappa och svea som ska på safari. det innebär
vi firade ett år och vi åkte på äventyr. det var så underbart och alldeles fantastiskt att vi får ta mer om det sen. och det har hänt så mycket. men nu har vi fullt upp med att planera en roadtrip vi sent kommer att glömma. so hang in there!
hade precis paddlat ut och var på väg mot lineupen när det kommer poliser på fyrhjulingar och börjar vifta med armarna. wtf tänkte vi, för långt ut för att höra vad dem sa. men när folk fort som tusan började paddla in mot land så började hajen-vinjetten dundra i mitt huvud. “shiiit petter en haj
